Antiferromagnetiska grundämnen eller ämnen i magnetiska monteringskomponenter

Antiferromagnetiska element eller ämnen i magnetiska monteringskomponenter? Under Neel-temperaturen är de magnetiska ögonblicken hos angränsande atomer i ett ämne spontant inriktade antiparallel och magnetismen uppvisade när det kombinerade magnetiska ögonblicket är noll. I ett ämne med antiferromagnetism är de magnetiska ögonblicken hos intilliggande atomer lika stora och motsatta i riktning, så magnetiseringen är noll, vilket visar svag magnetism.

Värdet av magnetisk känslighet liknar värdet av paramagnetiska ämnen, men det ökar med temperaturökningen; över Neel-temperaturen minskar den magnetiska känsligheten med temperaturökningen, som beter sig som paramagnetism.

Metallelement cr och Mn är antiferromagnetiska ämnen, och vissa sällsynta jordartsmetaller är antiferromagnetiska i ett visst intervall av låg temperatur.

Många antiferromagnetiska legeringar innehåller Cr och Mn, och de flesta av dem är beställda föreningar som innehåller dessa element, såsom MnAu, CrSb, Mn2As, NiMn, etc. Den andra är Fe, Co, Ni, Mn oxides, sulfides eller halider, såsom MnO, FeO, CoO, NiO, MnS, α-Fe2O3, FeS, FeCl2, MnF2, etc.

Oordnade legeringar är också antiferromagnetiska, såsom manganrika Mn-Cu och Mn-Au legeringar; oordnade MnCr-legeringar, när antiferromagnetisk övergång sker, ändras inte bara den magnetiska känsligheten, utan också andra fysiska egenskaper (såsom expansionskoefficient etc.) också. Med hjälp av denna egenskap är det möjligt att göra icke-magnetiska (inga ferromagnetiska) lågexpansionslegeringar.